Paris 2015

Konsthyst besökte Paris i maj 2015 och såg ett antal intressanta utställningar. Ladda ner detaljerat program Konsthyst Paris 2015, vi besökte följande ställen:

Fondation Cartier

261 Boulevard Raspail, 750 14 Paris, Utställning: Bruce Newman

Fondation Cartier skapades 1984 av företaget Cartier SA med fokus på samtida konst, dels för att visa utställningar dels för att stödja unga konstnärer. Fondation Cartier visar konst, arrangerar konsertet och andra aktiviteter i samspel med utställningar. De har även en bokhandel och utgivning av konstböcker. Byggnaden där Fondation Cartier disponerar markplan och bottenvåning stod klar 1994 och är utformad av Pritzker Prize och arkitekten Jean Nouvel. Huset omges av en modern skogsträdgård där det finns ett kafé.

Bruce Nauman (född 1941) är en samtida amerikansk konstnär som bor i New México.  Han arbetar med ett brett spektrum av medier, som skulptur, fotografi, neon, video, teckning, och grafik. Utställningen består av fem verk där Nauman på ett koncentrerat sätt fångar olika aspekter som är centrala för människans existens. I ett av videoverken ”Antro-Socio” från 1992 ser man Rinde Ekert’s huvud projocerade på väggarna och på ett ett antal skärmar envetet upprepar ”feed me/eat me”, vilket syftar på antropologin och ”help me/hurt me”, vilket syftar på sociologin. Det skapar ett poetiskt, orytmiskt, kakofonisk och enerverade flöde som drabbar betraktaren. Bredvid visas verket ”Carusell” där ett antal skulpterade djur snurrar runt, på väg mot slakten…. feed me, help me.

I ett annat av verken ”Pencil lift/Mr Roger”  demonstrerar Neuman en akt av balans genom sammanföra tre små pennor, vilket understryker det minimalistiska framställningen som skalat bort allt onödigt och endast koncentrerar sig på det essentiella. Vidare är det orden som Neuman använder för att understryka de betydelsebärande delarna i hans verk, for children, for children, for children, upprepar han envetet samma ord och skapar därmed en stark i effekt i ett för övrigt tomt rum med bara en röst.

Fondation Henri-Cartier Bresson

2 Impasse Lebouis, 750 14 Paris

Utställning: Patrick Faigenbaum

Henri Cartier-Bresson (1908-2004) var en fransk fotograf, som anses ha grundat fotojournalistiken. Tillsammans med bl.a. Robert Capa grundade han 1947 Magnum, det första fotokooperativet. Han var gift med den belgiska fotografen Martine Franck. Henri Cartier Bresson Fondation grundades av Henri Cartier-Bresson, Martine Franck och deras dotter Mélanie, Fondation Henri Cartier-Bresson öppnade 2003 i en ateljé (fyra våningar) som byggdes av Molinié 1912. Verksamheten är privatfinansierad.

 

Patrick Faigenbaum (född 1954) är förutom en etablerad samtidsfotograf också professor på l’École Nationale Supérieure des Beaux-Arts de Paris.

Musée Bordelle

18 rue Antonie-Bourdelle, 750 15 Paris

Utställning: Antonie Bourdelle, Mannequin D’Artiste, mannequin fetiche

Antonie Bourdelle (1861-1929) var en fransk skulptör som skapade ett stort antal offentliga verk. Han var assistent till Rodin, och etablerade sig sedan som framgångsrik konstnär. Han var under en period lärare på Grande Chaumière Academy, och bland hans elever var Alberto Giacometti. Muséet utgår från Bourdelles ateljé som han flyttade in i 1885, som byggts ut med en huvudbyggnad och har en trädgård och en fin innergårdgård.

Musée Bourdelle har en stor samling med verk av Bourdelle med skulpturer (gipsbandage, brons, marmor, sten, lera och stengods), ritningar, fotografier, målningar.

 

Mannequin D’A rtiste, mannequin fetiche: Utställningen visar hur konstnärer sedan 1500-talet använt kroppsmodeller och figurer för att på ett trovärdigt sätt återskapa människans kropp och rörelse. Utställningen visar dockor/modeller och inlånade verk från 1880-talet till nutid; ledade dockor; målningar av Gainsborough, Courbet, Kokoschka, de Chirico, fotografier av bl.a. Man Ray.

 

Espace Krajcberg, Chemin du Montparnasse

21 Avenue du Maine, 750 15 Paris

Chemin du Montparnasse har varit ett centrum för konstnärer sedan slutet av 1800-talet. Runt 1915 skapade Marie Vassilieff ett matställe ”La Canitine des artistes som besöktes av Picasso, Modigliani, Chagall, Matisse, Braque m.fl. och verksamheten bedrivs fram till 1929. Sedan blev det konstnärsateljéer, vilket det delvis fortfarande är.

Espace Krajcberg visar verk av Frans Krajcberg som han har donerat till staden Paris. Målet med verksamheten är att främja konstnärliga uttryck som bidrar till en bättre värld. Särskilt fokus på förhållandet mellan Frankrike och Brasilien. Frans Krajcberg arbetar med skulpturer och målningar, naturliga material och med en strävan efter att visa på ett samhälle som drivs i samklang med naturen.

 

Musée D´Art Moderne de la ville de Paris

11 avenue du Président Wilson, 751 16 Paris. Utställning: Carol Rama, Markus Lupertz. Permanenta samlingen: Henri Matisse, Christian Boltanski

Muséed’ArtModernede laVillede Parisärett kommunaltmuseum tillägnatmodern och samtidakonst. Det är inhysti den östraflygeln avPalaisde Tokyooch byggdes förden internationella utställningenför konstoch teknik1937. Museetinvigdes1961.

Carol Rama: Det är den första retrospektiva utställningen i Frankrike av den italienska konstnären Carol Rama (född 1918) som varit med i avantgardistiska, feministiska rörelser under 1900-talet. Rama skapade under 1930-40-talet akvareller som orsakade censurkrockar, utvecklade sedan en distinkt visuell uttryck i strid med normativ, mansdominerad modernismen. Rama arbetade mycket med gummi i kombination med målningar och skapat många övertygande verk, vilket underlättades av att hennes pappa drev en gummifabrik.

 

 

 

 

 

 

 

 

Markus Lupertz (född 1941) är målare, skulptör, författare och konstpedagog. På 1960-talet arbetade Lüpertz främst i Berlin, var professor vid Karlsruhe vid Konstakademien i Karlsruhe på 1970-talet, sedan chef för Kunstakademie Düsseldorf i över 20 år. Bröt sig fri från den abstrakta expression och etablerade ett personligt uttryck, med ett omtänksamt idiom långt bort från action och uttrycksfullhet. Arbetar på mycket stora dukar, men även skulpturer. Bilderna ingår alltmer hänvisningar till samtidshistoria i form av ”tyska motiv”. Runt år 1980 började han vända sig till mytologiska figurer och andra antika ämnen.

 

Palais de Tokyo

13, avenue du Président Wilson, 751 16 Paris.

Utställning: Takis, L’usade des formes , Le Bord des mondes, Bouchra Khalili, Bruno Botella, Archipel Secret

Byggnaden invigdes den 24 maj 1937 i samband med den internationella utställningen för konst och teknik. Det ursprungliga namnet på byggnaden var Palais des Musées d’art moderne. Byggnaden har sedan dess fungerat för ett antal olika verksamheter med anknytning till konst, som le Musée d’Art et d’essai (1977-1986), FEMIS, le Centre National de la Photographie, och 1986 Palais de Cinema. Byggnaden är separerad från floden Seine genom avenue de New-York, som tidigare hette Quai Debilly och senare Avenue de Tokio (1918-1945), vilket gav namnet Palais de Tokyo. Den nuvarande verksamheten i Palais de Tokyo skapades 2002 och är ett centrum för modern konst.

Takis – magnetiskt fält. Takis (född 1925) i Grekland, men är sedan länge etablerad i Frankrike.  Han gjorde 1962 en utställning i Paris där han utnyttjade magetism för att spela på den kommande rymduppskjutningen. Arbetat med att kombinera konst och vetenskap, integrera magnetism, ljus och musik, i olika typer av skulpturer. Utställningen består av olika typer av elektroniska installationer, ljudskapande, visuella effekter och skulpturer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

L’usade des formes: utställningen visar ett stort antal exempel på konstnärligt finhantverk som arbetar med olika tekniker och material som t.ex. koppar, glas, metall, trä, läder. En video visar exempel på hur de skapar sina verk.

Le Bord de Mondes – at the edge of the worlds: Utställningen utgår från antagandet att konst och den underliggande kreativiteten finns och kan uppstå utanför de områden och de gränser som man traditionellt förknippar med skapande och konst. Utställningen visar på ett stort antal konstnärer från många olika länder som skapar konst med olika typer av uttrycksmedel.

 

Bouchra Khalili (född 1975) bor och arbetar i Berlin i utställningen Foregin Office knyter hon etableringen av frihetsrörelser, som Black Panter Party, ANC m.fl. i Alger i mitten av 1960-talet med dagens situation och söker via ett portträtt av två unga Algerier rötterna till de revolutionära rörelserna i Alger med video, foto och en installation.

Bruno Botella (född 1976) bor och arbetar i Paris kommer att visa skulpurer, som koppar till filmmediet.  Johathan Martin arbetar med olika medier.

Archipel Secret – secret archipelago visar över 30 konstverk av konstnärer från sydostasien med tonvikt på Singapore

 

Fondation Louis Vuitton

8, Avenue du Mahatma Gandhi, Bois de Boulogne, 751 16 Paris

Utställning: keys to a passion, nyckelverk av R. Delaunay, Dix, Giacometti, Kupka, Léger, Malevich, Matisse, Mondrian, Munch Picabia, Picasso, Schjerfbeck, Rothko m.fl.

Ägaren till LVHM (Louis Vuitton Hennessey Moët) Bernard Arnault ville skapa ett centrum för sin konstsamling och inspirerad av Guggenheim museet i Bilbao fick Frank Gehry i uppdrag 2002 att skapa anläggningen, som stod klar i oktober 2014 till en kostnad över 1 mdkr. Processen blev utdragen eftersom det var kraftiga protester från intressegrupper som ville skydda Bois de Bolounge, som är en skyddad park i Paris, och även om det går vägar igenom parken är det ett av få grönområden i Paris. Rent formellt ligger inte Fondation Louis Vuitton i Bois Boulogne utan ligger på en privatägd park Jardin D’Acclimation, som hade ett bygglov för en enplansbyggnad. LV förvärvade parken genom en affär med Gucci. Det är en av få privatäga museer i Paris och som en del av överenskommelse kommer Paris att ta över ägandet efter 50 år. Frank Gehry har skapat en fantastisk byggnad med olika terrasser, ljusspel, utsikt, ett antal stora salar och en restaurang Frank på markplan

 

Utställningen visar ett antal nyckelverk som har varit avgörande för utvecklingen av moderna konsten. Den innehåller verk från konstnärer som Mondrian, Malevich, Rothko, Delaunay, Léger, Picabia, Munch, Dix, Giacometti, Matisse, Kupka och Severini. Samt två finska konstnärer Helene Schjerfbeck (enda kvinnan på utställningen) och Akseli Gallen-Kallela.  Alla miljardärer kan köpa konst men få kan låna som Arnault lyckats, och de har lånat in nyckelverk från ett antal museer och samlare runt om i världen, bl.a. har det statliga museet i St. Petersburg lånat ut Malevich verk Black square från 1923.

Le Corbusier Studio – apartment

24, rue Nungesser et Coli, 750 16 Paris, öppet endast lördagar

Det är ett flerfamiljshus som Le Corbusier tillsammans med Pierre Jeanneret skapade 1931-1934. Det är ett modernet hus, föregångare till funktionalismen. På våning 7 och 8 skapade Le Corbusier en kombinerad lägenhet och ateljé.

När Paris växte ökade intresset för mer grönområden och huset ligger strax söder om Bois de Boulogne. Lägenhet och ateljé Le Corbusier bodde här från 1940 till hans död 1965 och lägenheten har många intressanta detaljer och överst är det en terrass med utsikt över Paris.

 

 

 

Les Villas La Roche-Jeanneret

10, square du Docteur Blanche, 750 16 Paris

Det är två privatvillor som är hopfogade till en sammanhållen byggnad, som har varit stilbildande för den moderna arkitekturen efter att den färdigställdes 1924

Le Corbusier (Charles-Édouard Jeanneret) hittade tomten på 10 Square du Docteur Blanche som ägdes av en bank och drev projektet för att få banken att finansiera förvärvet så att arkitekten kunde genomföra sin vision. Efter många turer hittade Le Corbusier två köpare av hans villavision. Den ena var Raoul La Roche, en affärsman och konstsamlare, och den andra hans bror Albert Jeanneret och hans fru Lotti Jeanneret (Rääf) (1887-1973) och var den som betalade, vilket var möjligt eftersom hon kom från en förmögen fabrikörfamilj i Halmstad. Hon var författare och konstnär och hade skilt sig från sin första man godsägare Axel Rääf i Småland runt 1920. Hon flyttade då med sina tre döttrar (varav en var Kerstin Rääf, konstnär) till Paris och gifte sig 1923 med Albert Jeannert. De bodde sedan i huset, som var skapat för en barnfamilj. De skilde sig 1947. Lotti Jeanneret ägde huset fram till 1962 då hon sålde det till en herr Dahlberg som sedan 1970 sålde det till Fondation Le Corbusier. Raoul La Roche, som dog 1965, samma år som Le Corbuiser, hade på Le Corbusiers önskan testamenterat huset till Le Corbusiers stiftelse.

 

 

Le Courbiser  Fondation har kontor i Villa Jeanneret och den är därför inte tillgänglig, men däremot är La Roches hus tillgängligt. Det är en privatvilla utformat för en konstsamlare. Med tanke på att det är 90 år sedan huset byggdes och det känns modernt (dock inte i alla detaljer), men det är ändå en arkitektonisk vision som materialiserats i villan, som varit stilbildande. Det är helt enkelt ett epokgörande verk.

 

Musée Marmottan Monet

2 rue Louis Boilly, 750 16 Paris

Utställning: Claude Monet samling, La toitette, naissance de l’intime

Musée Marmottan är ett mindre museum som ligger i 16:e arrondissement och som har en av världens största samlingar av Claude Monet, efter att hans son Michel Monet donerade alla verk till museet 1962 som han ärvt av sin far. Muséet är inhyst i ett privatpalats som ursprungligen var en jaktstuga som 1882 köptes av Jules Marmottan som hade en stor konstsamling. Marmottan Museum skapades 1934.

I bottenvåningen visas en fantastisk samling av Monets målningar.  Därtill visas utställningen La toilette, naissance de l’intime som visar verk av betydande konstnärer från 1500-hundratalet till nutid om artister om riter renlighet, deras utrymmen och deras beteende. Därutöver finns det olika samlingar på Museum Marmottan som t.ex. Berthe Morisot.

 

 

 

 

 

 

 

 

Centre Pompidou

Utställningar: Une histoire, art, architecture et design, des années 80 à aujourd’hui, Hervé Télémaque, Le Corbusier (Charles-Édouard Jeanneret), What is photography?

Centre national d’art et de culture Georges-Pompidou är ett franskt nationalmuseum för samtidskonst, beläget i Paris 4:e arrondissement. Stilen på byggnaden är postmodernism, brutalism, high-tech-arkitektur. Arkitekter: Renzo Piano, Richard Rogers, Peter Rice, Mike Davies

 

Une histoire, art, architecture et design, des années 80 à aujourd’hui

Det är en intressant utställning som tar avstamp 1989, i och med fallet av Berlinmuren och östblocket och de förändringar som skett sedan dess, men ansatsen är global. Utställningen är organiserad kring olika teman som konstnären som historiker, konstnären som arkiverare, konstnären som producent, konstnären som dokumenterare, konstnären och objekt, konstnären som berättare. Utställningen är omfattande och visar 400 verk av 180 konstnärer och 50 arkitekter från 55 länder med en stor spännvidd.

Hervé Télémaque

Fransk konstnär född på Haiti som etablerade sig i Paris 1961, visar målningar, teknickar, kollage, objekt. Det är en retrospektiv utställningen som visar på en stor spännvidd på konstnärskapet med ett stort inslag av humor.

Le Corbusier

Det är en retrospektiv utställning som visar en visionär arkitekt, stadsplanerare, teoretiker av det moderna, samt inte minst en målare och skulptör. Le Corbusier har gjort ett stor avtryck på arkitektur och stil och på det sätt som vi lever i våra bostäder idag. Utställningen visar Modulor (1944) som var en siluett på en människa 183 cm som skapade grunden för ett antal proportioner. Utställningen analyserar källan till Le Corbusiers konceptualisering av människan, en kropp i rörelse. Utställningen visar på villan som ett arkitektoniskt manifest, och olika uttryck för rum att leva i för människan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

What is photography?

Vad återstår när allting redan har blivit fotograferat? Utställningen visar 80 verk som på olika sätt täcker in historien av fotografi och verk av nyckelkonstnärer i samtidskonsten. Utställningen kommer visa bredden på mediet och det inte finns ett svar på frågan vad fotografi är utan det finns olika sätt att se det, vilket gör att det blir ett bidrag till ontologin om fotografin i form av en anti-ontologi.